Sedan bjuder hon in deltagarna att komma in till mitten av cirkeln och berätta vad dom vill diskutera och arbeta med inom temat för konferensen. Vad som helst som de vill ta upp, vad som än engagerar och är meningsfullt och som dom vill byta tankar med andra om under ett arbetspass på 90 minuter.

Till att börja med tittar alla på kvinnan som nu har satt sig på sin stol i cirkeln igen. . De tittar in i mitten av cirkeln där det finns papper och pennor, de tittar tillbaka på mötesledaren och de tittar på varandra.

Plötsligt stiger en person upp och går in i mitten, skriver ner sitt ämne, säger det högt till gruppen och sätter upp det på en tom vägg. Sen kommer det upp två deltagare till, sen sex. Till slut är mitten av ringen full av människor som skriver och håller upp sina ämnen, säger sitt ämne högt och sätter upp dem på väggen. Mötets agenda fylls med 20, 40, 80, 100 olika ämnen som deltagarna vill diskutera och som de tycker är viktiga för att komma vidare inom temat för konferensen.

Så utvecklar sig dagens arbete, människor drar ihop sina stolar i grupper om 2 eller 20 och börjar prata med varandra och de blir mer och mer engagerade, idéer växlas och flödar och de lär av varandra. Sen är det tid att gå vidare till nästa grupp, och nästa grupp, osv. - till vilket ämne som var och en väljer utefter eget intresse och engagemang.

Men vem handleder grupperna? - Jo det gör deltagarna i den aktuella gruppen.

Vad händer om någon pratar för mycket? Tja, en sak är säker - den som har svårt för en person som pratar mycket kommer i alla fall inte att vara i samma grupp som den pratglade vid nästa möte. Det finns alltid en frihet att lämna gruppen och gå dit man känner att man kan bidra. Varje grupp för anteckningar över sina diskussioner.